Anteckningar seminarium 3

Finns det en fara med att jobba med kvantitativ data när man talar om användbarhet?
Vissa är väldigt skeptiska och tycker det är konstigt vad författarna, Keinonen, hade gjort. Om man nu vill genomföra en sådan här studie är det då rätt att genomföra det på en produkt som har så begränsade funktioner och liten ”yta” som en pulsmätare faktiskt har.
Kategoriseringen kan dock vara intressant eftersom de bryter upp de olika saker som kan finnas begreppet i användbarhet.

Vi funderar lite över vad Keinonen menar med sina olika kategorier. Vad menar han med ordet ”model” exempelvis. Om man skulle köpa en mobiltelefon så menar fisken att komplexiteten är mycket större så det är viktigare med användbarhet. Har man bara två funktioner så spelar det inte så stor roll kanske.

Man kan inte sälja användbarhet var en av lärdomarna från anvek- kursen.
Om man presenterar vårt sätt att tänka på värden kanske inte det spelar så stor roll om man gör det i en värld där man bara använder kvantitativ data för det kommer inte göra någon påverkan.

Lär vi oss för lite om grafisk presentation
Både och kanske, skapar man en skiss behöver man lämna lite utrymme för att förmedla en bild av att det fortfarande är en skiss och den behöver utrymme för justering.
Blir det vårt område, det kanske ligger utanför vad vi egentligen ska hålla på med och att det borde vara någon annan, som har det som sitt jobb, som skapar utseendet beroende på var den ska säljas.

Olika roller kanske också tittar på olika saker och behöver därför presenteras olika. Beställare, beslutsfattare och användare kanske tittar på olika saker och därför behöver materialet packas om för varje grupp.

När kogvetare kommer ut kan man känna att man behöver bredda sig ännu mer än vad man redan har gjort. Allt som har med användbarhet är något vi håller på med oavsett vad det gör så länge som det har med användbarhet att göra. Det kan göra att vi redan har en stor bredd i det vi gör och sedan börjar splittra oss ännu mer.
Vi kanske ändå ska vara glada för att vi har lite av den tekniska bakgrunden och då kan se det som en styrka eftersom vi då kan komma ut och prata med folk.

Marknadsföring
Anser vi att vårt sätt att se på saken är lite finare än andras sätt att samla in data. Förväntar vi oss att bara vi kan finna de gyllene svaren på hur verkligheten ska konstrueras? Fast det kanske är något som alla får på alla sina utbildningar också eftersom man får ett teoretiskt ramverk och sedan en syn som känns så rätt och passande på just det sättet att se på världen.

Kan vi vara bättre att försöka förstå varför en person egentligen har vissa behov och vad de behoven är och inte vad de emotionellt säger att de vill ha. Det är dock inte vad de senare kommer att förklara för sina vänner när de berättar varför de har köpt en viss sak, vilket gör att det angreppet kanske inte kommer vara det som märks av.
Kan den kunskap som marknadsföring tar reda på gör att de blir domänexperter för vad de kan tänkas behöva eller hur marknaden ser ut.

Kan man se oss kognitionsvetare inte bara som interaktionsdesigners utan också som ”visionsbärare”.
De började bygga enskilda delar men fick aldrig någon överblick över hela systemet och det skapades aldrig några prototyper eller modeller för vilken riktning som den är på väg mot.
Om man plockar bort att man ska göra en skiss, prototyp eller persona och istället inriktar oss på det som Fredrik Ampler ville föra fram på sin gästföreläsning. Vilka mål är det som vi vill uppnå i slutet?

Vad Peppe har hört om kravspecar från militär verksamhet är dock att de har extremt detaljerade beskrivningar i sina texter för hur saker ska tillverkas, lämnar det utrymme för en designer?

Det spelar nog inte så stor roll om vi använder exempelvis personas om det i slutet inte finns några mål som den personan är tänkt att lösa eller uppnå.